VETT & ETIKETT

Det finns en del både skrivna och oskrivna regler som gäller vid begravningar.

KLÄDSEL
Hur formellt man bör klä sig på begravningar varierar, precis som vid andra högtider. Men även när det inte finns några uttalade krav på klädseln, kan det kännas bra att bemöda sig lite. Vanligast är fortfarande att man bär mörka kläder. Herrar i kostym eller kavaj, vit skjorta och svart slips medan de närmast anhöriga bär vit slips. Står det inget specifikt angivet i dödsannonsen så är det mörka, diskreta kläder med vitt närmast halsen, mörka strumpor, matta tyger samt långärmat och lågklackat som är vanligast. Påbjuds valfri klädsel går det bra med svart, grått, mörkblått eller annan diskret färg.

Om det är ljus klädsel som önskas, vill man undvika det mörka intrycket. Då är alla färger rätt men man bör kanske avstå från knallrött, illgult och andra starka glada färger, och hålla sig till en mildare färgskala.

Barnens klädsel behöver inte följa de vanliga färgkoderna utan barnens finkläder är alldeles utmärkta.

PLACERING I KYRKA, KAPELL ELLER CERMONILOKAL
Vid kyrkliga begravningar sitter anhöriga och släktingar i regel på en sida, oftast den högra. Övriga gäster sitter på motsatt sida. Vid borgerliga begravningar använder man sig oftast av samma regel. När du kommer till ceremonilokalen finns oftast en representant från oss på plats som visar dig till rätta.

AVSKEDSTAGANDE 
Mot slutet av begravningsritualen har begravningsgästerna möjlighet att gå fram till kistan eller urnan för att ta avsked av den döde. Det kallas defilering och sker antingen inne i begravningslokalen eller vid graven. Begravningsbyråns representant anvisar defileringen och visar när det är din tur att ta ditt avsked och då lämnar du din handbukett vid kistan eller urnan. Det är valfritt om man vill defilera eller inte. Idag är det vanligt, och vi rekommenderar, att både män och kvinnor har med sig en blomma som handbukett. Vill man inte ha en blomma kan man lägga en hand på kistan eller urnan eller välja att buga eller niga. Handblomman brukar vanligtvis bestå av en blomma, ibland med en grön kvist eller liknande. Vi hjälper er gärna med både handblommor och andra blomsterarrangemang

FOTO
Att fotografera kistan samt blomsterutsmyckningen är numera vanligt, som ett minne. Bilderna skall tas innan begravningsgästerna anländer, eller när de lämnat lokalen, aldrig under ceremonin. Ingen som inte är närmast anhörig skall ta bilder av familjen eller andra gäster.

Vid filmning och/eller ljudupptagning skall detta förankras även med upplåtaren av lokalen t.ex prästen.

TAL
Tal på begravningar kan ha mycket olika karaktär beroende på om de hålls i ceremonilokalen eller vid minnesstunden. Det tal som hålls i ceremonilokalen eller vid graven har ofta en mer formell framtoning och bör vara kortfattade. Tal vid minnesstunden kan ha mer av karaktären vardagsberättelser som speglar den avlidnes personlighet och intressen.

Läser du från manuskript kan en kopia av talet vara ett fint minne för de närmaste.

FLAGGA 
Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill hedra den döde och visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den dödes arbetsplats. Flaggan hissas på halv stång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp. När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.